Dagbok september 2008

Reseberättelse från vår resa till Litauen 1/9 – 8/9 2008

Det var vi som var med på denna resa:

1/9
Denna gång åkte vi lite annorlunda än de tidigare resorna. Vi åkte nämligen med anslutningsbuss till Stockholm och tog färjan Regina Baltica till Riga. Efter lite krångel med boardingkorten bar det av ut på havet.

2/9
Tisdag morgon var vi framme i Lettland och Riga. Där mötte vår guide Virginia och chauffören Darius oss. Sedan började resan direkt mot Litauen. Under bussresan fick vi lära oss några litauiska fraser.

Väl framme i Litauen åkte vi till Panevezys och besökte där ett dagcentra för kvinnor i kris och för barn från fattiga familjer. Barnen kom dit för att få hjälp med läxor, få mat, kläder och skolmateriel. De kunde även få psykologhjälp där.

De samarbetar med en organisation som hjälper dem, nämligen Emmaus i Borlänge. Kvinnor som fått hjälp här, kommer ofta tillbaka när de har det bättre och hjälper till att jobba. Totalt fanns det 65 inskrivna barn här, men inte alla var här samtidigt.

Efter att vi varit på detta centrat åkte vi ut på landet till en väldigt fattig familj. Det var en ensamstående mamma med 7 barn. Ett av barnen var vuxen och hade i sin tur ett litet barn och sin sambo. De bodde i ett dåligt hus med 3 rum och kök. De hade 1 km för att hämta vatten och 7 km till skolan.
             
Denna kväll åkte vi till Panevezys , Litauens fjärde största stad. Här bodde vi på ett hotell inne i stan.

3/9
Vi startade tidigt på morgonen med en god frukost. Sedan åkte vi till en linnefabrik i Birzai. Där blev vi guidade genom hela fabriken. Fabriken fanns i ett gammalt ”greve-stall”. På den första avdelningen vi kom till var det mycket högt ljud, så det måste vara väldigt jobbigt att arbeta där. Efter genomgånge n av fabriken fick vi tillfälle att titta på linnevaror och kunde också handla om vi ville…

  
Inne i linnefabriken                             Fint vävt linne                                         En lång fin bro som vi gick på
från fabriken

Efter det fick vi åka till en affär inne i staden, som sålde produkter från denna fabrik. Nästa ställe vi stannade på var ett liknade hem, som vi redan sett, för barn som har det svårt hemma. Denna verksamhets ”högra hand” är Metodistkyrkan. Denna verksamhet låg i en källare, så det var ganska mörkt där inne. De tillverkade trevliga prydnader av rullat papper. Hit kom en dam från en handikappsorganisation och berättade om denna för oss.
                                                                           
När vi fikat klart här, så for vi vidare till Korskullen. Detta är precis som det låter, en kulle full av massa kors. Man tror att det är över 14000 kors. Det finns en massa skrönor om denna plats. En av historierna är om en man, som hade en sjuk dotter. Han gick till denna kulle för att be och han sa, att om hans dotter blev frisk, så skulle han sätta ett kors på kullen. Hon blev frisk och han satte dit ett kors och sedan har en massa andra människor också satt dit kors. Vänner emellan har ett kors här tillsammans med organisationen Cyrulis som Vänner emellan samarbetar med.
Det var mäktigt att se alla dessa kors.

                                                   
När vi kom till vandrarhemmet i Berzoro (som Vänner emellan ofta använder sig av), var det skönt att komma in i sina rum och göra sig i ordning för natten. Man blir ganska trött av alla nya intryck.

4/9
När vi ätit en mycket god frukost (maten är verkligen god i Litauen), åkte vi in till stan och fick en stund att gå runt i affärer. Några gick till marknaden eller till varuhuset.
Vi åt på en restaurang där de vägde maten.

Efter detta åkte vi till lokalerna där vävprojektet fanns. Vi skriver inte så mycket om själva projektet, för detta finns det redan en bra sammanställning här på sidan, Se ”vävprojekt.”. Birgitta Karlsson och hennes medarbetare hade gjort en stor insats och blivit god vän med många människor här.
De hade en utställning på alla vävar de gjort och de var verkligen fina. Det blev så många tal och olika tack och överlämnande av presenter så man blev lite trött i benen, innan det var slut. Sedan fick vi massa goda smårätter, som smörgåssnittar, spettekaka och andra tårtliknande bakverk.
Åter ute på vandrarhemmet, sov vi riktigt gott.

5/9
Denna dag besökte vi fem familjer, som var inskrivna på Cyrulis. Den första av familjerna var en ensamstående mamma med fyra barn. De bodde i två rum och kök, där det varken fanns varmvatten eller toalett . Bada fick de göra i ån, när det var väder för det. Familjen levde på 1000 litas, som är mindre än 3000:- i månaden. Om pappan betalar skulle de få 400 litas till, men de får inte några pengar, om pappan vägrar att betala.
Nästa familj är också en ensamstående mamma. I denna familj finns det tre barn. Lägenheten består av tre rum, kök och badrum. Spisen i köket var trasig och kylen på vä g att gå sönder. Detta är en kommunal lägenhet, som är den finaste av dem vi såg. Här finns varmt vatten på vintern, men inte på sommaren. Elen ska gå upp med ca 40 % till vintern, så hyreskostnaden ökar ganska mycket. Denna mamma hade redan en värmeskuld från föregående år. Två av hennes barn går på Cyrulis. Hyran på vinterhalvåret blir nästan 500 litas/mån. och då har hon bara 1000 litas/mån.i bidrag.
Vi åkte vidare för att hälsa på tre familjer till, som alla bor i samma hyreshus. Även dessa familjer bestod av en ensamstående mamma och barn.
Den första av dessa familjer, var en mamma med ett barn. Mamman hade ont i höften och svårt att gå. Hon sa att hon skulle bli hjälpt av en operation.
I nästa familj var bara två barn hemma. Mamman hade nyligen fått jobb, som målare. En åttaårig flicka såg efter sin fyraåriga broder, på förmiddagarna och sedan kom en äldre broder hem och såg efter honom på eftermiddagen. Barnen gick en halv dag var i skolan.
Femte och sista familjen, som vi besökte hade det ungefär likadant som de andra i huset. Varje lägenhet bestod av ett litet rum, som till största delen innehöll bäddsoffor, ett bord och en förvaringsmöbel. Innan för ytterdörren var en liten avskild vrå, där det stod ett kylskåp,
med en kokplatta över. Detta var deras eget kök.
Gemensamt för alla fanns ett kök, som man knappast kan benämna för kök.
De hade också toalett och tvättrum ihop. Toaletten bestod av ett hål i golvet. Hur det såg ut i
tvättrummet får bilden tala om.  Barnen lekte med varandra i en mycket mörk korridor eller ute i lervälling. Tur för dem att de fick gå till Cyrulis på eftermiddagarna.

  
Uppgången till familjen.                   Lägg märke till målningen               Syskon, där mamma jobbar.
på huset.

Efter dessa besök for vi till Cyrulis och var med på en minikonferens som varade i ca två timmar, med bl.a. polis och social. Mera om denna i slutet av denna reseskildring. Därefter började festligheterna med dans, musik och lekar. De lärde oss en lek och vi sjöng
för dem, både Mors lilla Olle och Var bor du lilla råtta. Vi var på deras fina bakgård. Vi fick fisk i en fiskdamm och alla fick napp. Det var små sydda påsar, som var broderade av barnen. Det blev utdelning av ryggsäckar och skrivmaterial till alla barnen. De får skolböcker i
skolan, men inte block och övningsböcker. Detta blir en svår kostnad för många familjer.
                                                               
Efter en mycket trevlig dag for vi åter till vårt trevliga vandrarhem.

6/9
Efter en återigen riklig frukost åkte vi till ett hem för mentalt sjuka och utvecklingsstörda personer i Stonaiciai. Här fanns det 207 patienter både lättare utvecklingsstörda och de som var sämre.
De verkade oftast glada och tyckte det var roligt att vi tog kort på dem. De hade lite terapiverksamhet och vi köpte en del saker av dem. Vi blev bjudna på fika och godis. Sedan såg vi en sång och dansföreställning, som några av patienterna visade. De var jätteduktiga och
fick åka ut och uppträda ibland. Vi sjöng även för dem.
  

Sedan fortsatte vår färd ut till Kalvarija, där vi var med på en fest på ålderdomshemmet. Men först träffade vi en trevlig präst, som tog med oss till Golgata och visade det. Denna uppbyggda Golgata är 4,5 km lång och det finns 19 kapell utmed den.
Prästen följde sedan med oss till ålderdomshemmet, där vi fick litauisk mat och vi bjöd dem på svensk mat. Vi fick jättegoda zeppelinare och de fick potatis och rökt fisk och nyponsoppa med grädde. Tyvärr var det en massa getingar där, som stack ett par av oss. Även här sjöng vi för varandra. Prästen fick några av gamlingarna att sjunga så mycket de orkade. Det var så fint med blommor och gräsmatta mellan huskropparna. De har fått ett duschrum renoverat med hjälp av Vänner emellan och snart ska de få en ny toalettstol.
  
Flera av oss åkte sedan på en konsert och lyssnade på en symfoniorkester från Polen. Konserten var i Oginskipalatsets f.d. stall i en park i Plunge. De var mäktigt och vackert att höra.

7/9
Denna sista dag i Litauen åkte vi hem till Jacob/ Jakovas Bunka, den enda överlevande juden i Plunge.
När judeutrotningen gjordes här, så var han och en broder och fadern ute i kriget. Endast Bunka överlevde kriget och kunde återvända hem. Han har sedan ägnat sitt liv åt träsnideri. I utkanten av Plunge finns en grav och minnesplats för de judar som föll offer för tyskarnas framfart. Här finns många fina träsniderier som Bunka har gjort. De förställer männsiskor, som försöka skydda sina barn mm. Han berättade hur massakern gick till, vilket var en hemsk historia att höra. I den första graven vi kom till, låg det många 17-18 åriga flickor. Bunka berättade att, de hade blivit utmotade från sin skola och fösta som boskap, upp på denna kulle. Sedan hade de blivit tillfrågade om de ville låta döpa sig, för då skulle de få leva. Detta gick flickorna med på och en inte ont anande präst kom dit och döpte dem. När prästen gått, sa soldaten, ”Bra, nu kommer det att finnas flera kristna i himlen”, sedan sköts de. I de följande gravarna var det blandat kvinnor och män och gamla och unga. I den sista graven var det starka män, som tidigare hade sparats för att kunna gräva gravar för sina kompisar och vänner, som blivit avrättade. Totalt ligger det 1800 människor begravda här. Eftersom de sista dödade
inte kunde gräva ner sig själva, så fick soldaterna göra det. Ett lag sköt och ett lag drack. Sedan byttes de om. De blev då så fulla, att de siktade dåligt, så många begravdes levande. Ett vittne berättar, att i gryningen hade jorden slutat att röra på sig och allt var stilla. Det var mycket hemskt att höra allt vad som skett här, detta får aldrig falla i glömska.
  
Graven där tonårsflickorna ligger begravda.             Skulptur av gråtande moder.

Sedan startade resan mot Lettland och hemresan via Riga och Stockholm.

Minikonferens på Cyrulis:
Konferens med polis, socialarbetare, personal på Cyrulis m.fl.

I gruppen, riskgrupper, riskzoner ingår:
Barn och ungdom under 18 år, som bor på gatan, tigger, ej går i skolan, missbrukare, spelberoende, mobiltelefonberoende, brottslingar, barn som kan bli misshandlade i sin familj. Kommunerna har nu ansvar för dessa, ej staten, som det var tidigare. Ingen vet hur många
ungdomar detta gäller, då varje kommun har sitt eget system. Man arbetar särskilt med:

• Hyperaktiva barn (dessa skickas till specialister)
• Ungdom med rök- och alkoholproblem
• Våld- sexuellt och fysiskt (tillhör sociala riskgruppen, för när de blir misshandlade, misshandlar de ofta i sin tur)
• Spelberoende, leder till skolk och snatteri
• Barn på barnhem, många rymmer, skolkar, snattar
• Arbetsalkoholism (nyrika familjer, jobbar för mycket och glömmer sina barn)

Hur löser man detta?
Man har skolhjälp och specialisthjälp och mycket feedback (negativ och positiv). Specialister jobbar med barnet, familjen och omgivningen. Det viktigaste är att barnet är tryggt, därför behövs ofta ingrepp i hela familjen. 1/1 2008 kom en ny lag om stöd för barn.
Kommunens ordförande får ge order om åtgärd, när det behövs. Till sitt förfogande har man sociala avd. i kommunen, dagcenter, institutioner. Man kan ge bidrag till barn och kan ge hjälp hemma. Man arbetar också med förebyggande hygien och kontroll att barnen går i skolan.
I Plunge finns två dagcentra, Cyrulis är störst. I Plunge finns även 60 barn på barnhem och ca
100 barn i familjehem. Snart ska det öppnas ett hem för misshandlade kvinnor och deras barn.

Bidrag från statens budget:

• Åk 1-4, får gratis skolmat (de allra fattigaste kan även få frukost)
• Barnbidrag, 97 litas/barn, om det är tre eller fler barn i familjen, ända tills de är 24 år om de studerar.
• Barnbidrag, 52 litas om det är ett eller två barn i familjen.
• 350 litas är minimibidraget för en familj. De kan även få bostadsbidrag.
• Fosterföräldrar får 520 litas/ barn
• När ett barn föds betalas det ut 1040 litas och samma belopp får familjen när någon dör.
• Föräldrarna får föräldrapenning i ett år, denna är samma som lönen.
• I Plunge jobbar 2,5 socialarbetare med 57 familjer (99 barn) Mest hjälp får de som har små barn.

På Cyrulis är det 72 barn inskrivna, dessa kommer från 34 familjer. Ofta kommer de från familjer med en ensamstående mamma.

Tack för att vi fick följa med på denna mycket intressanta resa, som var både rolig, ledsam och lärorik. Vi lärde oss mycket historia under denna resa.

Emma och Elin / gymnasieelever från Boxholm / Linköping